Möt Katarina och Helen – från soffpotatisar till motionärer

DSC_5076.jpg

Motivation

Motivation. Vad driver oss att göra saker upprepade gånger, jobbiga saker som att träna? Och hur behåller man motivationen under lång tid? Hur kommer man till det stadiet att träningen är en så central del av livet att det inte känns som en uppoffring. Att det istället flyter på och är lika självklart, meningsfullt och lustfullt som att äta, älska och leva. Filosofiskt, ja visst, men jag tror att de flesta kan känna igen sig. Jag har fått förmånen att träffa två extremt inspirerande kvinnor, Katarina och Helen. De har gjort en resa från soffpotatis till hängivna motionärer.

Två inspirerande kvinnor

Stina på Friskis&Svettis Östersunds kansli tipsade mig om att träffa två, enligt henne, mycket inspirerande kvinnor för en intervju till bloggen.

— De har så mycket energi och motivation. Prata med dem, det blir inspirerande läsning. Sa Stina som jobbar på kansliet.

Katarina och Helen jobbar på Statens servicecenter. För några år sedan deltog de i en kampanj för att förbättra sin hälsa.  — De sökte de lataste soffpotatisarna i Östersund och hittade oss, säger Katarina och skrattar.

— De sökte de lataste soffpotatisarna i Östersund och hittade oss.

Från soffpotatisar till hängivna motionärer

För så beskriver de sig själva och hur livet var före träningen. De satt hemma, åt chips och menade att de inte hade vare sig tid eller ork för att träna. 2009 fick de hjälp att komma igång med träningen genom en börja träna-grupp. 2012 började de träna på Friskis&Svettis Östersund när arbetsplatsen bytte lokaler. Katarina och Helen tror att en börja träna-grupp är bra för den som inte är van att träna men som vill komma igång. Det är bra för att komma in i rutinen. Och för att få möjligheten att uppleva hur träning förändrar ens liv. En sådan grupp kan rent av vara avgörande tror de. Det kan vara skrämmande att gå ensam och träna, speciellt i början. Man är osäker, tänker ”gör jag rätt nu”, har jag på mig rätt kläder, tänk om jag gör fel. Det är inte alltid tankarna måste vara så konkreta. Men vem känner inte igen känslan att vilja något som man inte gör, men inte vet varför man låter bli.

Träningen börjar ge resultat

Snart upptäckte de att träningen gav resultat. De tränade inte så ofta. Ett pass i veckan räckte gott. De började känna sig piggare, kroppen förändrades och humöret blev bättre. Jag har svårt att tänka mig de här kvinnorna som något annat än starka, vackra och fulla med positiv energi när de sitter i sina träningskläder och väntar på ett spinn-pass. Men jag förstår att de menar allvar när de uppriktigt och ärligt berättar om vad träningen betytt för dem.

— Har du inte tränat idag mamma, kan barnen säga. De märker direkt om jag inte tränat, säger Helen.

Glädjen är avgörande för motivationen

Från träningsstarten 2009 till idag, 7 år senare, har träningsintensiteten ökat. De tränar mer än i början, men fortfarande på motionärsnivå. När jag frågar vart de hittar motivationen, hur de lyckats vara konsekventa med sin träning under de här åren, svarar de entydigt; glädjen. Det ska vara roligt. Det är det absolut viktigaste. Utan glädje i träningen går det inte.

— Vi gör det här först och främst för att det är så jäkla roligt. — Och så hittade vi gruppassen, säger Helen.

Boka in träning i kalendern

Helen och Katarina bokar in träningen i sin kalender. Precis som de bokar in ett jobbmöte. Har de träning inbokat i sin kalender så är det mötet precis lika viktigt som alla andra möten. De tror att arbetsgivare har massor att vinna på att underlätta och motivera sina anställda att träna.

— När du tränar på lunchen exempelvis, är du pigg hela dagen. Du jobbar mer effektivt och är mer skärpt. Vilken arbetsgivare vill inte det?

En annan sak de gör är att utmana varandra. Det kan vara allt från att testa ett nytt pass, till att åka på träningsresor.

Jag blir så otroligt inspirerad av de här kvinnorna. Från soffpotatisar till regelbundna motionärer. Vad säger ni andra? Hur motiverar ni er att träna? Är det svårt med motivation tycker ni?