Skivstång på Friskis&Svettis Östersund

image Jag har skrivit om Skivstång tidigare. Skivstång är ett pass där du använder en skivstång med vikter. Vikterna anpassas efter muskelgrupperna. Övningar med den egna kroppsvikten samt lösa vikter förekommer också.

Det här inlägget handlar mest om varför ett pass upplevs som riktigt bra, enligt mig. Friskis&Svettis Östersund har så många fantastiska ledare. De som nämns här är två av mina personliga favoriter. Vad vi upplever som bra, vad vi uppskattar och söker efter är så olika. Precis som det ska vara.

I måndags var jag på Skivstång. Anledningen till att jag inte skriver för än idag, torsdag, är att jag har sådan träningsvärk att jag inte kunnat skriva något inlägg.

Pernilla hade passet. Jag tror Pernilla hittat den perfekta volymen. Inte för högt, inte för lågt. Lagomt svenskt med lite attityd. Jag vet sedan tidigare att hennes pass är ganska tuffa, något jag tycker om. Kajsa och Pernilla har de tuffaste Skivstångspassen jag varit på. Men också de roligaste, mest energifulla och beroendeframkallande. Det är en kombination av bra musik, rörelser som är roliga och sköna att göra, informationen till motionärerna samt det där de utstrålar, det som inte går att sätta ord på.

Jag vill också försöka förklara det här med sköna rörelser. Om den enskilda rörelsen lika väl som kombinationen av rörelser under ett pass, känns naturliga och kommer i ett ”flow”, kan jag som motionär fokusera helt på träningen. Låter det luddigt? Det är lite svårt att beskriva. Försök att sätta ord på varför din favoritledare är så bra? Jag har skrivit förr att jag aldrig kan sluta tänka på vad som kan göras bättre. På både Kajsas och Pernillas pass tänker jag: ”Hur kan jag bli så bra? Hur gör de? Hur tänker de? Vad är strategin? Vad är hemligheten?

En gång skulle jag förklara på mitt jobb varför alla borde följa med på Kajsas pass på lunchen.

”Hon är som en bra barnmorska. Man känner sig trygg och omhändertagen. När det gör j*****t ont peppar hon och när man vill ge upp använder hon omvänd psykologi så man av ren ilska och ”jag ska minsann visa.. ” inte ger upp utan ger gärnet. När allt är över är hon snäll igen och säger att man ska få fika”