De där träningsreportagen ni vet..

Idag är en sådan där dag när allt går fel. Min man är bortrest i jobb. Vaknar och inser att yngsta dottern har feber och är riktigt hängig och grinig.

– Hallå, ropar någon från hallen.

Hantverkarna har kommit en dag tidigt. I vanliga fall hade det varit som att vinna på lotteri. Men inte just idag. Mina stora tjejer är lediga från skolan, studiedag. Och jag som har så mycket på jobbet. Jag kan inte stanna hemma. En timme försenad har jag rensat badrummet, fått på bebisen kläder och gett henne en Ipren. In med alla barnen i bilen. Vi åker till mitt jobb. Inser att jag måste avboka mitt lunchpass. Idag hade jag verkligen behövt träna.

Jobbar lite och blir påmind om hur fantastiska mina stora tjejer är som hjälper mig när allt kört ihop sig. Handlar lite och kommer hem. Byggdammet yr. Men hantverkaren är en trevlig kille. Och så ser jag Friskispressen.

Den tussiga lilla damen har somnat och jag drar på mig träningskläder och kör core-passet som finns i tidningen. Jag har funderat över de där reportagen, är de verkligen nödvändiga? Vem kör ett sådant pass hemma liksom? Ja – kanske en morsa med tre kids som omöjligt kan träna på grund av att livet kom emellan, som det gör lite nu och då.